- Brott sker där människor finns, säger Karl-Johan Lantz, bedrägeriutredare hos Polisen i Linköping.
Under den senaste tiden har allt fler sökt sig till nätet och olika sociala plattformar. Som en följd har antalet IT-bedrägerier ökat markant. Har man blivit utsatt för ett bedrägeri vänder man sig till polisen i hopp om att få tillbaka pengar eller sätta dit skurken bakom skärmen, men många gånger leder utredningar ingenvart och ärenden läggs ner nästan omedelbart. Hur kommer det sig att det är så svårt att utreda IT-bedrägerier? Karl-Johan Lantz ger oss en inblick i faktorerna som försvårar polisens utredningsprocesser av IT-bedrägerier och vad man som privatperson kan göra för att undvika att bli ett offer.
Inte alla anmälningar utreds
När vi frågar Lantz om hur processen ser ut, från att en brottsanmälan kommer in till att ärendet antingen läggs ner eller utreds, berättar han att det första som görs är en initialbedömning av en förundersökningsledare. Är det uppenbart att brottet inte går att utreda hela vägen fram eller att prognosen för att hitta en misstänkt person är dålig kan ärendet läggas ner i ett tidigt skede för att inte ta tid och resurser från andra ärenden, som går att utreda. Summan pengar som ett offer blir av med kan också vara en faktor till att ett ärende läggs ner i ett tidigt stadie.
- Om det gäller ett bedrägeri på en tusenlapp eller några hundra kronor, då kan man ifrågasätta om det är värt en utredning, men det är alltid en avvägning, säger Karl-Johan Lantz.
Bedragaren kan sitta var som helst i världen
Bedrägerier handlar oftast om att utnyttja någon ekonomiskt, alltså att komma åt någons pengar. Om det har gjorts en betalning är det ofta där polisen börjar sin undersökning. De följer pengaströmmen och försöker koppla den till en person som delges misstanke. Många gånger leder strömmen till en person utomlands, vilket försvårar bevisinhämtningen. Polisen måste i vilket fall som helst hitta en fysisk person som är misstänkt, hålla förhör och delge misstanke. Det ska dessutom tydligt kunna bevisas att det är denna person som ligger bakom brottet.
“Brottscenen” ägs oftast av amerikanska företag
Många IT-bedrägerier sker via sociala medier som till exempel Facebook. Flera av de här företagen har amerikanska ägare, baserade i USA, alternativt har de ett dotterbolag i andra länder. Här försvåras utredningen då polisen inte får hämta in uppgifter hur som helst från olika användare och att de måste begära hjälp via en åklagarkammare för att få så kallad internationell rättslig hjälp.
- Det är en ganska stökig process, säger Karl-Johan Lantz.
Svårt att spåra det som sker via nätet
Ett sätt att hitta bedragaren är att spåra pengarna, men många gånger omvandlas pengarna till något annat. Det kan till exempel handla om att köpa kryptovaluta för pengarna. IP- och mejladresser är andra spår man kan gå på, men ofta byts de ut snabbt. Dessutom kan adresserna vara lätta att spåra till en enhet eller användare men desto svårare att spåra till en person.
- Det kanske går att spåra en IP-adress hem till en person. Då har det använts av en enhet i personens bostad, men var det den personen egentligen som använde enheten? Kan det ha funnits någon annan i bostaden? Det är en hänsyn som vi måste ta, förklarar Karl-Johan Lantz.
Lagen skyddar inte det man gör frivilligt
Många IT-bedrägerier, speciellt de då identitetsbedrägeri har begåtts, handlar om att offret kanske inte har varit försiktig nog. Ibland ger man ifrån sig vissa uppgifter frivilligt och då blir det ännu svårare för polisen att hjälpa personen. Enligt Linköpingspolisen är det en viktig faktor i utredningsprocessen.
- Det handlar lite grann om hur man som målsägare har agerat. Man kanske har varit slarvig med sina kortuppgifter eller liknande. Det är mycket vi väger in, säger Karl-Johan Lantz.
Internationell lagstiftning krånglar till det
- Lagstiftningen är inte internationellt anpassad. Om en svensk polisbil jagar en misstänkt brottsling och denne åker in i Norge säger internationell lagstiftning att den svenska polisen måste avsluta jakten på brottslingen. Istället får svenska polis ringa norsk polis, som får fortsätta jaga bilen. Brott som sker via nätet fungerar på samma sätt, förklarar Lantz.
Han menar att lagstiftningen borde ändras för ett ökat internationellt samarbete. Att hämta användaruppgifter är tekniskt sett lätt och lagen försvårar arbetet.
- Det blir krångligt, dyrt, omständligt och tar lång tid, tillägger Karl-Johan Lantz angående lagstiftningen som försvårar utredningar av it-bedrägerier.
Att lagen ser ut som den gör nu har med integritetsskäl att göra och att vissa länder helt enkelt inte är villiga att samarbeta.
Linköpingspolisens råd till privatpersoner
I och med att det finns många faktorer som försvårar polisens arbete och att brottsanmälningar i stor utsträckning läggs ner i ett tidigt stadie är det viktigt att var och en gör sitt yttersta för att förebygga potentiella bedrägeribrott. Här är Polisens egna tips och råd:
· Man ska aldrig behöva göra en egen bedömning av vad som är värt att anmäla eller inte. Upplever man sig ha blivit utsatt för ett brott då ska man anmäla och sen gör polisen och i vissa fall en åklagare bedömningen om ärendet går att ta vidare eller inte.
· Låter någonting “för bra för att vara sant” ska man stanna upp, tänka och sedan reagera.
- Får man ett meddelande eller ett erbjudande som verkar för bra eller lite konstigt, fundera en extra gång eller ring upp personen, säger Karl-Johan Lantz och uppmanar till att alltid ringa personen som har skickat ett meddelande som ser lite ovanligt ut.
· För varje gång man ska uppge kortuppgifter på nätet skadar det inte att göra lite research om sajten man vill handla på. Oftast skriver andra användare recensioner och de kan vara värda att läsa innan man ger ut känsliga uppgifter.
· Om man blir uppringd ska man göra inte göra signeringar med bank-id eller sin bank-dosa på uppmaning av någon annan, som du själv inte har kontaktat. - Det ska man aldrig göra, avslutar Lantz.
Texten skapad av: Hadeel Ibrahim, Isabelle Rehn och Klara Arvidsson
Kommentarer
Skicka en kommentar